Dm och dags för wolflegs

Ja i söndags var det sista seriösa tävlingen på cykel för i år.
Den gick på hemmaplan.
Kul att få tävla i hemmaskogarna igen.
Sist jag gjorde det var för två år sen p Sömnlös i Rudan.
Placeringsmässigt blev det som vanligt alltså näst sist.
Men känslan var bra och pulsen var hög.

Viktnedgången flyter på bra.
Chocksänkningen var tillfällig då jag veckabn efter gick upp nästan ett kilo.
Men nu ligger jag på minus 2 kg igen.
Har inte känt mig hungrig en enda gång på hela tiden.
Mitt största problem förut har varit allt småätande under lunchruchen och sen att jag ätit en vanlig portion mat när vi äter lunch 13:30.
Som ni förstår blir det lätt ett gäng kalorier för mycket.
Men nu är det stenhårt endast nåt mellanmål under lunchruchen
Det gäller att bita sig i tungan när man kommer på sig själv att stoppa i sig nåt onödigt.
Hade man jobbat med nåt annat än mat så skulle det ju varit en baggis.