Men då ska man under timmen på 12 km kuperad terräng.
Men förstod rätt tidigt i loppet att det skulle bli svårt.
Hade rejält sega ben i början.
Det har varit dåligt med intervallöpning den sista tiden.
Har mest blivit cykel.
Vid 6-7 km började jag få ont i ljumsken,troligtvis höftböjarmuskeln.
Kroppen har väl glömt hur det är att springa högintensivt.
Helt plötsligt märker jag hur jag plockar gubbe på gubbe.
Aha målvittring med 3 km kvar.
Bestämmer mig för att inte bli omsprungen sista 3km.
Några älgar förbi men jag lägger mig bakom tills de tröttnar.
En kille springer om med kilometern kvar .
Han hänger med bra,vågar inte titta bakåt men hör hans tunga flåsande.
På upploppet så tittar jag bakåt och ingen syns där.
Får en rejäl boost och tokspurtar i mål med maxpuls.
Andra halvan gick fortare än den första.
Trängsvärken efter var ingen lek.
Måste börja springa mer så att man tar sig runt Berlin i September.
Lägger in en Spotifylista på mest spelade låtar denna vecka här
