I helgen avverkades en av årets höjdpunkter.
Denna gång på hemmaplan.
Tyvärr hade jag varit sjuk veckan innan så målet var att ta sig i mål.
Loppet började med backen i sandtaget som man sprungit upp och nerför när man spelade med en pinne i handen.
Och den var lika jobbig nu som då.
Första kilometern gick på sand.
Försökte hitta otrampad sand då det var rejält jobbigt i det upptrampade.
Sen var det en bit på det välkända elljusspåret till första vattenpassagen.
Men hade ingen lust att hoppa i så här tidigt i loppet så jag väntade snällt på min tur vid stället det gick att hoppa över torrskodd.
Sen in på välkända mountainbikestigar.
Det var rejält lerigt bitvis.
Riktigt skönt med Icebugs när många halkade runt på sina slitan löparsulor.
Vid 5 km så hamnade vi ett kärr där vattnet gick upp till midjan.
Rejält kallt var det och löpsteget blev kvar i det kalla vattnet.
Med stumma ben sprang man bitvis på grusväg och stig tills vi kom fram till en vallgrav mitt i skogen.
Detta var inte jag beredd på då arrangören sagt att det inte fanns lika djupa vattenhål som förra året.
Detta dike var djupare och dessutom svårt att ta sig upp ifrån.
Fick lite lätt panik då jag inte kom upp direkt ur det iskalla vattnet.
Jag är en riktig badkruka annars men här hoppar man gladeligen i.
Sen var löptsteget borta igen och kläderna kändes som de vägde 10 kilo.
Sen var det löpning på kända stigar och ner till Hanveden för sandlöpning igen.
Här var jag rejält sliten men glad att vara i mål.
Nästa år ska jag ha kortbyxor och starkaste linimentet.
