Berlin Marathon

Första maran för mig så jag hade ingen egentlig aning hur jag skulle lägga upp loppet.
Men första halvan gick bra men jag förstod att värmen skulle ta ut sin rätt så jag var noga med att dricka vid varje depå.

Kul att se en massa olika stadsdelar av Berlin.
Klart mest bizarr var Karl Marx Alle.
En äkta kommunistisk paradgata.

Vid halva distansen fick jag lite nya gel av farsan som var nere på semester med frugan.
Kände då i benen att de var lite möra.
Men det gick bra fast efter 24 km var det många som började gå.
Lite jobbigt då många bara slutade springa tvärt vilket resulterade att jag några gånger var på väg att kollidera.

Sen kom 27 km markeringen och jag kände att mina ben var rejält stumma.
Kändes som om nån häktat på ett par fulla ölbackar på låren.
Bestämde mig att skulle gå igenom vätskedepåerna och undvika att gå mellan dessa.
Men efter 38 km så var jag tvungen att gå lite mellan depåerna.
Men man lyftes fram av alla männsiskor som kantade gatorna och hejade.
Känslan när man kom in på Unter den Linden var skön när man visste att det bara var nån kilometer kvar.

Vid 100 meter kvar till Brandenburger Tor så upptäckte jag att det fanns lite kraft i påkarna och spurtade men målet var ju ca 150 meter efter BT så det sved rejält i benen efter målgång.
Men på den spurten knep jag säkert 50 man.
Det märktes att jag missat några långpass då jag var sjuk.
Det längsta jag sprungit var 24 km på träning.

Och värmen var ju en aning jobbig med 25 grader strålande sol och vindstilla.
Tur att loppet startade 9 så man fick 1,5 h i dräglig temperatur.
Men nåt sug efter Marathon har jag inte fått.
Men någon halvmara per år kan jag tänka mig